|
51
276
OM JUDENDOMEN
Kort sagt: judarna har tillskansat sig
en mängd privilegier genom främst de kristna
folkens/nationernas flathet, vilket bara ytterligare
stärker judarna i deras inbilska tro på att
vara ett utvalt gudsfolk, ett "herrefolk" med rätt
att topprida andra folk! Det är skickligt
uttänkt, men framför allt är det
monumentalt i fräckhet!
Låt mig försöka
sammanfatta vad jag kommit till som det väsentliga
(för undvikande av onödiga
missförstånd eller utläggningar vid sidan
av):
i Judarna är ingen ras (de har
alltså ingen gemensam etnisk härkomst) utan i
sällsynt hög grad är de "blandrasiga" och
i den meningen "kosmopolitiska" ("särskilt
mänskliga" säger de själva
ofta).
2. Judarna utgör inte heller
någon nation som t ex svenskarna (d v s med bl a,
ett gemensamt språk, en viss nationell kultur och
ett gemensamt medborgarskap), utan de tillhör ett
samfund med krav på formellt medborgarskap i alla
stater.
3. Judarna utgör inte heller ett
folk (eftersom ett folk kännetecknas av inte bara en
gemensam historia och är präglat av en gemensam
"nationell" kultur, utan också av ett gemensamt
språk, vanligen även av ett gemensamt
medborgarskap i en gemensam stat), utan judarna är
judendomens "folk" eller anhängare, eller annorlunda
uttryckt: judarna är samfundsmedlemmar (i
judendomen), ungefär som medlemmar av Svenska kyrkan
(som ju inte behöver vara troende kristna utan
är kristna endast nominellt och traditionellt och
även byråkratiskt).
Judarna är alltså en
tvärnationell (observera: inte internationell)
kosmopolitisk samfundsgrupp. som emellertid skiljer sig
från andra (religiösa) samfundsgrupper genom
att inte vara blott en viss religiös grupp utan
även en (extremt) nationell grupp. trots att judarna
i sak är varken en nation eller ett folk, enligt
allmänt gängse begrepp.
Förutsättningen att judarna kunnat gå i
land med detta trolleristycke ("mirakel", säger de
själva ofta) är att de tror sig vara Guds
utvalda folk (den
277
s k utkorelsen) med en viss historiskt
given bestämmelse, den messianska frälsningen
(som är ett judiskt världsherravälde;
läs Jesaja 60 med rubriken Om Sions kommande
härlighet), där den judiska staten Israel ses
som en inledning till denna "väntade Messias" (som
ska leda judarna till deras bestämmelse, ett judiskt
världsherradöme). Problemet här är
att många kristna, det gäller protestantiska
bibelfundamentalister i främsta rummet, är
benägna att underkasta sig denna messianska
världsfrälsaridé hos judarna - samtidigt
som de ber och hoppas på att judarna, "guds folk",
"Jesu folk", ska komma till tro på
Jesus.
5. Förklaringen till att ateister
också räknas (inom det judiska samfundet) som
judar, vilket förbryllar många, är att
den judiska/sionistiska ledningen (det råder ju en
nära och ömsesidig samverkan mellan
Världssionistiska organisationen och
Världsjudiska kongressen, som är huvudorgan
för de olika judiska församlingarna i olika
länder) tidigt insåg att den s k judiska
emancipationen (frigörelsen från judegettona
med judarna som likvärdiga medborgare i olika stater
i Europa) förutsatte sekulariserade samhällen
och därmed måste man också - från
ledande judiskt/sionistiskt håll - acceptera judar
som agnostiker eller ateister såsom
tillhörande "det judiska folket".
6. Förklaringen till att
sekulariserade ateistiska judar ansluter sig till
sionismen (som ju har judendomen som grundval och aldrig
kan skiljas från judendomen) och accepterar
bildandet av den judiska staten Israel och försvarar
denna stat som en hjärtesak är främst
psykologisk men även politisk och social:
Israel uppfattas som en trygghet mot
"judeförföljelser". Nästan alla judar
är stolta över Israel, även om de ofta
oroar sig över att detta motsträviga Israel kan
dra ofärd över sig självt
("för-intas") och även över judar i
"diasporan" (och framkalla en "ny våg av
antisemitism"). Detta är ett outhärdligt
tillstånd
- inte bara för palestinierna och
för den arabisk-muslimska världen, utan
även för hela den övriga världen som
med denna oförlösta judiska dårskap kan
dra in världen i ett nytt hett storkrig, sannolikt
ett kärnvapenkrig (Israel, har som enda stat i
regionen kärnvapenmissiler), ja, det är
också en fara för judarna själva som
är offer för sin egen vanvettiga mytologi,
politiska mytologi.
7. Enda möjliga lösningen
på detta problem (egentligen det gamla "judiska
problemet") är att avslöja dem: att judarna
278
inte är en nation och inte ett
folk; därmed har de inte rätt att bilda
någon judisk stat på ett annat folks
bekostnad, att de inte är något "utvalt Guds
egendomsfolk". Detta kan sekulariserade demokrater
gå med på och att de inte är de kristnas
hopp utan - som judendomens judar - är de kristnas
svurna fiender (vilket ju de kristna från
början länge också ansåg och hade
klart för sig). Läs bara
Apostlagärningarna och en del av Paulus' brev (Titus
1:10-14, i Thess. 2:14-16 - problemet med aposteln Paulus
är att han samtidigt ville förbli jude, i
Korintierna 9:19-21 o s v). Så länge man
böjer sig för judarna och rättar sig i
stort efter deras villkor, så har de övertaget
och kan fortsätta att topprida omvärlden
(främst den kristna och sekulariserade
västvärlden.
Kanske behövs det en samlad
psykiatrisk expertis för att i grunden ta itu med
hela detta psykiska sjukdomskomplex som heter
judendomen/sionismen/Israel?
Nästa
sida
|