|
23
102
REVOLUTIONENS
DAG
Någon gång vid 16-tiden,
den 16 augusti 1972, kommer kungens privata Boeing 727,
ett civilflygplan som tillhörde det marockanska
flygbolaget "Royal Air Maroc" (RAM), med 100 passagerare
(kungen och det kungliga hovet) ombord, från
Frankrike via Barcelona, in över den marockanska
kusten i närheten av staden Tétouan. Den
civile piloten, Mohamed Kabbaj, ser plötsligt tre
attackplan av typen Northrop F 5 närma sig. De tre
planen formar en skyddseskort runt kungens plan. Kungen
sitter vid ett skrivbord och spelar kort med den franske
legoknekten och livvakten Sassia. Via radio gav major
Kouera, som styrde ett av de tre attackplanen, order till
Kabbaj att landa på Kénitras
militärflygplats, men Kabbaj vägrade efter att
ha rådfrågat Hassan. Plötsligt anfaller
de tre eskortplanen kungens Boeing med sina kulsprutor.
Kungens plan skadas i underdelen och i ena motorn, men
planet kunde fortsätta sin färd. Kungen
lämnar skrivbordet och rusar ut till piloterna. Han
griper tag i en radiomikrofon. I ett meddelande till de
anfallande piloterna utger han sig för att vara
Boeing-planets radiotelegrafist. "Kungen är
svårt skadad och döende", säger han i
mikrofonen och ber om tillstånd att få landa
på huvudstadens flygplats i Rabat-Salé
för att undvika ytterligare skadade och döda
ombord.
Senare skulle det visa sig att
soldaterna, som hade försett attackplanen med
ammunition, hade tagit fel ammunition till planen -
träningsammunition i stället för
exploderande raketer. Därtill fick Kouera eldavbrott
i sin kulspruta. I ett sista desperat försök
att tvinga ned kungens plan försökte Kouera
ramma Boemgen med sitt eget plan, men han misslyckades.
Hans jaktplan skadades och själv kastades han
automatiskt ut ur planet med fallskärm. Skadad, och
med en fraktur, greps han omedelbart av polisen nära
Oulad Khalifa och fördes i ilfart som fånge
till Rabat. De två andra jaktplanen flög
tillbaka till Kénitrabasen för att få
riktig ammunition.
Med enbart en enda funktionsduglig
motor landar kungaplanet på flygplatsen i
Rabat-Salé kl 16.10. Hassan var panikslagen och
mycket förvirrad. Han gick ut ur planet, inspekterar
därefter ett hederskompani som väntade på
flygplatsen och drar sig sedan tillbaka till flygplatsens
huvudbyggnad, där han stannar ca 5 minuter.
Omkring kl 16.40 dyker fyra jaktplan
upp och börjar beskjuta
103
flygplatsbyggnader och banor. Planen
gör ideliga attacker. Åtta människor
dödas och 47 såras, inklusive fyra ministrar
som kommit för att ta emot kungen. Kungen, hans bror
prins Moulay Abdallah samt poliser har under attacken
sökt skydd i en skogsdunge vid sidan av flygplatsen.
Abdallah och poliserna begav sig sedan iväg med bil
till den franska ambassaden. Kungen tar sin tillflykt
till den libanesiska ambassaden. Under tiden attackeras
det kungliga palatset i Rabat av åtta andra plan
från Kénitrabasen, där överste
Amkrane har ledningen. Kl 16.45 dyker åtta
attackplan upp i Rabats luftrum och började i
vågor bomba kungliga palatset. De två
piloterna som flög med Kouera och som flög
tillbaka till Kénitrabasen, för att få
attackammunition, tog med sig tio andra attackplan och
f5rsökte hinna i fatt kungens Boeing. Men Boemgen
hade redan landat. Därför försökte de
attackera kungen som då möjligen fanns
på flygplatsen eller kanske redan i slottet.
Efter det att jaktplanen från
Kénitrabasen besköt det kungliga palatset,
och efter det att de fått veta att operationen hade
misslyckats, lämnade vice flygvapenchefen Mohamed
Amkrane och löjtnant Hassan Midawi, som deltog i
attacken mot Boemgen och palatset, flygplatsen i
Kénitra i en helikopter vars tre
besättningsmän fick order att flyga till
Gibraltar. De tre besättningsmännen
förklarade för de brittiska officerarna att de
inte hade något med kuppförsöket mot
kungen att göra och bad att få
återvända till Marocko. Amkrane och Midawi
ansökte om politisk asyl i Storbritannien. De
marockanska myndigheterna krävde deras omedelbara
utlämnande. De hölls kvar tills Gibraltars
guvernör, Sir Varyl Begg, efter att ha konsulterat
UD i London, fattade beslutet att återlämna
dem till Marocko. Skälet till utlämnandet var
att de båda marockanska officerarnas närvaro i
Gibraltar enligt den brittiska konservativa regeringen
inte var "till det allmännas bästa".
Samtliga fem marockaner flögs
tillbaka i ett plan tillhörande kungens flygvapen
omedelbart efter det att beskedet om
tillbakasändandet hade givits på kvällen
den 17 augusti. (Amkrane och Midawi avrättades
några manader senare tillsammans med elva andra
piloter.)
Vice flygvapenchefen Amkrane
fördes till palatset och kungen. "Du är en
dödsdömd man", sade kungen. "Visste du att du
bara hade 18 månader kvar att leva?"
"Jag visste att jag som alla andra ska
dö en dag, men jag kände inte till något
datum för min död", svarade Amkrane.
104
Tillfrågad om vem som låg
bakom attentatet svarade Amkrane att han hade fått
sina order av general Oufkir.
Inrikesministern, Mohamed Benhima,
sade några dagar efter attentatet att han och de
övriga ministrarna, som hade samlats på
flygplatsen för att möta kungen, hade blivit
förvånade då general Oufkir
plötsligt lämnade dem och begav 5i9 upp i
kontrolltornet. När kungen hade landat, begärde
han att Oufkir omedelbart skulle inställa sig hos
honom, men Oufkir hade då redan begett sig till min
kasern Moulay Ismail.
Nästa
sida
|