|
14
50
ALLT SOM VANLIGT I
HEMBYN
Byn Douar Ait-Mar nära Tafraoute
arabara en av Tahala-stammens 20 byar, men den var den
viktigaste därför att stammens ledare, min far,
bodde här.
M'barek Ben Moussa, min far, gjorde
den här dagen vad han brukade göra: han
vattnade sina grönsaker när han inte tog emot
den jämnt flytande strömmen av bybor och
stamfränder som kom till honom för att klaga
över oförrätter eller be om råd.
Over oräkneliga koppar sött mintté
lyssnade stamhövdingen på vad de
besökande hade att anföra, och sedan
försökte han på bästa sätt att
medla i tvisterna.
Telefonen hos M'barek var byns enda.
For många av de okunniga byinvånarna framstod
telefonen fortfarande som något av ett mirakel.
Någon gång efter lunch den här dagen kom
det fram en gammal kvinna till M'barek Ben Moussa och bad
att få tala i telefonen. "Vem ska du ringa till?",
frågade han. "Till Gud", sade hon! M'barek Ben
Moussa log men sade inget utan räckte bara luren
till kvinnan som pratade med Gud om sina bekymmer med
sina grannar.
I Casablanca stod min ene broder som
vanligt bakom disken till sin järnaffär. Den
lilla affären ligger i centrum av staden, bara ett
femtiotal meter från den då på 50-talet
högsta byggnaden, kallad "17-våningarshuset",
i Casablanca.
Min andre broder var i sin affär
för begagnade bilar och skrotbilar ute i Ben Msik,
en fattig förort till Casablanca.
Min tredje broder befann sig denna dag
som vanligt på sitt kontor på
Finansdepartementet, där han arbetade som
finansinspektör. Departementet ligger ungefär
200 meter bakom arméstaben i centrum av
huvudstaden.
Nästa
sida
|