|
11
33
SISTA
TIMMARNA
På kung Hassans slott nära
staden Beauvais, åtta mil norr om Paris,
förberedde man sig denna morgon, den 16 augusti
1972, för att återvända till Marocko.
Kungen hade tillbringat tre veckor på slottet under
ett privat besök i Frankrike.
I hans sällskap fanns, bland
andra, överste Ahmed Dlimi, chef för kungens
adjutanter och tidigare högste polischef.
Allt som allt - inklusive hovfolk,
älskarinnor, regeringsmedlemmar och
säkerhetsvakter under ledning av den franske
legoknekten, kommissarie Sassia - var det ett hundratal
personer som skulle föja kungen tillbaka till Rabat
efter semesterns slut.
Denna dag steg jag upp som vanligt vid
sextiden och åt frukost. Generalen såg jag
inte till på morgonen. Den svarta
tjänsteflickan Coco hos Oufkir fick sina
förhållningsorder. Som vän till generalen
fick jag hålla efter tjänstefolket när
han och madame Oufkir var borta. Därefter for jag
ned till förläggningen i min Fiat. I
baksätet låg min gröna fältuniform
som jag skulle byta om till på forläggningen.
Jag tänkte på vad generalen hade sagt när
han väckte mig vid halvfyratiden. Han hade precis
kommit tillbaka från Casablanca och det sista
samtalet med Amkrane och Kouera på en bar på
Avenue Hassan II. "Nu ligger allt i Guds händer",
hade generalen sagt. "Allt är förberett, allt
ser bra ut nu".
Han ville också en sista
gång höra bandinspelningen av var
kommuniké som jag redigerat och som vi skulle
läsa upp i radion, om var revolutionära kupp
lyckats.
Jag var varken nervös eller
rädd, konstigt nog. Bara lycklig. I hela mitt liv
hade jag väntat på den här dagen,
väntat på att jag skulle få vara med om
att avskaffa tyranniet i Marocko, sa jag var mest
entusiastisk och mycket lugn och kall.
Jag tänkte inte alls på att
vi skulle kunna misslyckas. Det var som om det var helt
naturligt att det skulle gå bra. Att få vara
med om att indra historiens lopp i mitt eget land gav mig
en fantastisk känsla, och jag var lycklig över
att omständigheterna hade gjort så att jag
kunde delta i den processen. Jag var beredd att ta och
acceptera alla risker för att befria mitt folk
från skurkarnas diktatur.
34
Nästa
sida
|