|
9
30
REVOLUTIONSDAGEN
Vid sextiden den 16 augusti 1972
nådde de första solstrålarna fram till
de 13 attackplanen som stod uppställda på
flygbasen i Kénitra, 3 mil norr om huvudstaden
Rabat. Det skulle bli en fin dag för flygning.
Planen var USA-byggda Northrop F 5 och
utgjorde nästan samtliga jakt- och attackplan i
Marockos kungliga flygvapen. De var försedda med
fast fixerade kanoner, vilket gjorde planen utmärkta
vid attack mot mål på marken men
försämrade deras prestanda när det
gällde att skjuta ned mål i luften.
Av all personal på flygbasen,
inklusive de 450 amerikaner
- i den delen som utgjorde den
amerikanska militärbasen - vilka också
tjänstgjorde bl a som tränare åt de
marockanska piloterna, var det bara en enda person som
kände till det förestående
kuppförsöket. Det var chefen för den
marockanska delen av basen, major Kouera.
Kvällen innan hade Kouera
tillsammans med en av sina chefer, vice flygvapenchefen
Mohamed Amkrane, träffat general Oufkir på en
bar i Casablanca och fått de sista instruktionerna
som jag kom överens med honom om.
Både Kouera och Amkrane var
födda i Rif, ett fattigt bergsområde i norra
Marocko. Båda var berber och båda kom
ihåg med vilken grymhet kungen hade slagit ned ett
försök till uppror som Rifborna hade gjort
1958, när kungen fortfarande var kronprins och
arméchef. Det var den senaste av många
revolter mot den nykolonialistiska centralmakten som hade
utgått från Rif. Det hade inte behövts
mycket övertalning för att få dem med i
"De Fria Officerarnas' motståndsrörelse.
Redan i april hade Amkrane fått
veta om den slutliga planen i "Operation
överflygning". Han hade då informerat Oufkir
om att han inte kunde flyga en F 5 på grund av sin
då förvärrade njursjukdom och hade i
stället föreslagit chefen för flygbasen
i Kénitra, major Kouera. Den 15
augusti, alltså dagen före statskuppen, hade
de tre träffats hemma hos madame Lazrak, hustru till
en f d finansminister. Oufkir hade avslöjat de sista
detaljerna i planen och tillagt att den hade 150 procents
chans att lyckas. Om något ändå skulle
gå fel, skulle Oufkir befinna sig på
flygplatsen i Rabat-Salé och själv leda
befälet över styrkorna där.
Två andra av personalen på
flygplatsen, kapten Lhadj Larabi
31
och löjtnant Hassan Midawi visste
så här dags på morgonen den 16 augusti
inte att de skulle bli utsedda att flyga de båda
andra eskortplanen.
Av säkerhetsskäl och
för att strikt bevara hemligheten hade jag och
Oufkir bestämt att bara de som var direkt inblandade
i operationen skulle få veta hemligheten, när
det var nödvändigt. Förutom Oufkir och
jag, var det bara Amkrane och Kouera som kände till
"Operation överflygning".
För general Oufkir blev det ingen
sömn alls under natten till den 16 augusti. Han satt
uppe tills gryningen kom och for sedan, utan att meddela
någon, till Ternara strax söder om Rabat. Han
återvände till villan i Souissi vid elvatiden.
General Oufkir hade tillsammans med vice flygvapenchefen
Amkrane träffat överste Lyoussi, som var chef
för landets flygvapen. Överste Lyoussi hade
övertalats att sända tre F 5 flygplan för
att eskortera kungen vid återkomsten till Marocko.
General Oufkirs hustru befann sig
då i sin våning i London.
Nästa
sida
|